Sprakforsvaret
   

Brev till kulturutskottet m.fl.

Sveriges riksdag

Att: Kulturutskottet m.fl.

100 12 Stockholm

Den svenska regeringen – och det svenska hovet – utmärker sig på ett negativt sätt i jämförelse med regeringarna i Danmark, Finland och Norge, när det gäller att värna om det egna språket i samband med sin internetnärvaro.

Det svenska hovet har webbadressen http://www.royalcourt.se/, medan dess danska och norska motsvarigheter har adresserna http://www.kongehuset.dk/ respektive http://www.kongehuset.no/. Den svenska regeringen har en URL-adress på både svenska och engelska, http://www.regeringen.se/sb/d/107 respektive http://www.sweden.gov.se/. Men, om man skall skicka e-post till regeringkansliet och departementen, är det engelskspråkiga e-postadresser som gäller. Regeringskansliet har e-postadresser av typ registrator@primeminister.ministry.se, medan miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet har den mest löjeväckande e-postadressen av alla: registrator@sustainable.ministry.se .”Sustainable” kan översättas med ”hållbar”, "godtagbar" eller "bärkraftig”.

De danska, finska och norska regeringarnas – och departementens – e-postadresser utgår däremot från de egna huvudspråken. Vill man skriva till det danska miljöministeriet, skickar man ett mail till mim@mim.dk, till det norska Arbeids- och sosialdepartementet via nn@asd.dep.no, och vill man kontakta någon ansvarig i den finländska regeringen skriver man till förnamn.efternamn@vnk.fi (där ”vnk” är en finsk förkortning).

Jag har varit i kontakt med regeringskansliet i denna fråga och bett om en förklaring och fått en sådan. Dessutom har andra personer, som varit i kontakt med olika departement i samma fråga, skickat mig ytterligare förklaringar från olika departementstjänstemän för kännedom. Vilka förklaringar är det då som ges?

1. ” E-postadresserna registrerades sommaren 1994. Då ansågs engelska vara mest gångbart inom dataområdet. Ett viktigt skäl till att man tog ministry med olika tillägg, var också att Regeringskansliet då bestod av dryga tiotalet myndigheter, dvs. departementen. Numera är Regeringkansliet en myndighet i vilken alla departementen ingår. Hade motsvarande adressregistrering ägt rum i dag, med en myndighet i botten, hade den kunnat göras enklare.” (Jan Perslow, Information Rosenbad, den 11/5 2005 till undertecknad)

Här antyder Perslow att orsaken till de engelskspråkiga e-postadresserna var att den svenska regeringen var så tidigt ute med att införa e-postadresser. Jag har ännu inte undersökt om den svenska regeringen var tidigare ”ute” än sina danska, norska och finländska motsvarigheter, men vad har egentligen hindrat den svenska regeringen att ändra dessa e-postadresser på de 11 år som gått sedan dess? Det skulle ha varit hur enkelt som helst att skapa en adress som registrator@statsministern.regeringen.se , eller en kortare variant, och olika varianter för departementen. Det är viljan som saknats.

2. ”Skälet för att vi har engelska e-postadresser är att Regeringskansliets tjänstemän arbetar mycket internationellt, med många kontakter som inte förstår svenska.” (Lars Hagberg, Information Rosenbad, den 24/5 2005 till undertecknad)

Arbetar de danska, norska och finländska regeringarna i en ”mindre internationell” miljö än den svenska?!? Det finns det väl ändå ingen som tror, inte ens dessa talesmän och –kvinnor själva. Hur många svenskar förstår ordet ”sustainable”, som ingår i miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets e-postadress, utan att slå upp ordet i en ordbok? Ingenting skulle förhindra att statsrådsberedningen och de olika departementen att ha en svensk e-postadress för inhemskt bruk och en engelsk för utländska kontakter (på samma sätt som den finska regeringen har en finskspråkig och en svenskspråkig e-postadress). De flesta som kontaktar regeringskansliet och dess underavdelningar torde också vara svenskar – det vore märklig annars. Är inte regeringens informationssida i första hand avsedd för svenska medborgare?

Jag kommunicerar via e-mail med personer från hela världen och det saknar all praktisk betydelse att deras e-postadresser varken är på svenska eller engelska. Man skriver helt enkelt av en adress, som man ser framför sig, och sparar den sedan i adressboken. Får man ett inkommande mail, så kan man också spara avsändarens adress direkt i adressboken.

3.”En anledning till att regeringskansliet använder engelska i domännamn (hemsidor) och e-postadresser är att det fortfarande är globala standardiseringsorgan som står för utvecklingen av systemet med domännamn.

 Jag vet också att Leif Pagrotsky själv är missnöjd med att vi inte kan använda bokstäverna å, ä och ö som vi vill på Internet. Ett problem är att det, i en global värld med globala kontakter och kommunikationer, inte fungerar eftersom inte alla har tillgång till samma uppsättning av bokstäver på sina lokala tangentbord.” (Johanna Wistedt, Utbildnings- och Kulturdepartementet, den 19/5 till José Luis Ramirez)

Det finns inget som helst praktiskt skäl till att använda engelska framför svenska i en webbadress. Adressen http://www.regeringen.se/ fungerar lika bra som adressen http://www.sweden.gov.se/ i hela världen.

Sedan oktober 2003 är det också möjligt att inregistrera s.k. internationaliserade domännamn (IDN), på den svenska toppdomänen .se med tecknen å, ä, ö, ü och é. Vissa webbläsare, som Netscape 7.1 och Mozilla 1.4, kan redan nu omkoda ett domännamn, som innehåller särnationella bokstäver, medan andra webbläsare som Internet Explorer kräver ett tilläggsprogram. Vissa e-posthanterare som till exempel Outlook Express kräver också tilläggsprogram. Denna omkodningsfunktion kommer säkert att bli standard i alla webbläsare och e-posthanterare inom en snar framtid, eftersom många länder har alfabeten som avviker från det latinska.

4.”Engelska är fortfarande det språk som förstås av merparten av världens befolkning och av det skälet också det mest använda i e-postadresser för myndigheter och organisationer, oavsett ursprungsland.” (Johanna Wistedt, Utbildnings- och Kulturdepartementet, den 19/5 till José Luis Ramirez)

Det är naturligtvis ett absurt påstående att engelska förstås av en majoritet av världens befolkning. Som förstaspråk kommer, enligt språkforskaren David Graddol vid brittiska Open University, engelskans andel (som nu befinner sig på tredje plats efter kinesiska och spanska) att minska, samtidigt som andelen med kinesiska, arabiska, hindi, urdu och bengali som modersmål kommer att öka. Engelska är dock det mest använda andraspråket i världen.

Enligt uppgift är tvåtredjedelar av innehållet på internet på engelska, men enbart en tredjedel av användarna har engelska som modersmål. Det näst största internetspråket är kinesiska, med en andel på kanske 15 procent. Denna andel växer snabbt och andelen kinesiska internetanvändare kommer säkerligen att passera andelen engelskspråkiga användare. Om Kinas nuvarande ekonomiska utveckling håller i sig, kommer det också få konsekvenser för kinesiskan som andraspråk, särskilt i Asien.

Jag har inte undersökt vilka e-postadresser som regeringarna i Europa använder – förutom våra tre nordiska grannar. Dock är jag tämligen säker på att bara Storbritannien, Irland – och Sverige – har engelskspråkiga e-postadresser.

*****

Frågan om vilket språk som den svenska regeringens e-postadresser utgår ifrån är ingen struntfråga utan en viktig symbolfråga. Den svenska regeringen, landets högsta myndighet i praktiken, står inte upp för landets språk.

Samtliga förklaringar som olika företrädare för regeringskansliet och departementen har lämnat, är billiga bortförklaringar. Försöker regeringen smygvägen ersätta svenskan som landets huvudspråk?

Jag anser att denna fråga bör bli föremål för behandling i kulturutskottet.

Med vänlig hälsning

Per-Åke Lindblom

Tel: 0739839787

E-post: perake.lindblom@chello.se

29/5 2005

Tillbaka till Brevarkivet